Romedy

Jag lever sedan ett par år tillbaka i ett äktenskap. Det finns många som har haft tankar och idéer om vad ett äktenskap är för något men ingen har summerat det så bra som Marge Simpson.

"A marriage isn't about compromise, it's about a constant struggle for moral superiority."

Förmodligen den mest träffande beskrivning av den heliga enigheten som står att finna. Alla känner igen sig i den och de som säger att de inte gör det, ja de ljuger. Så enkelt är det.
Men.
I betraktandet av detta som en regel finns givetvis även ett undantag som varje regel som vill spela i förstafemman skall ha.
När ett vigt par ställs inför valet om vilken film som skall ses under den gemensamma myskvällen i familjens soffa så ställs den nyss nämnda regeln över ända. Här är kampen för övertaget direkt kontraproduktiv och inget annat går att ta sig till än att återgå till den underlägsna metoden att kompromissa.
Nu handlar det i och för sig inte om några kompromisser i ordets striktaste betydelse men för enkelhetens skull kan vi kalla det för vad det utger sig för att vara.

En kompromiss, för er som lever i ett äktenskap och således inte har upplevt någon, är det beslut man kommer fram till genom att balansera för- och nackdelar för båda parter tills man når en nivå godtagbar för alla.

Nu gör jag en kort paus så ni äkta makar kan låta det sjunka in och inse att ni inte har någon som helst aning om vad det är för något.

Så för att fortsätta - en sammanfattning.

Vi har alltså slagit fast att äktenskapet handlar om en kamp för moraliskt övertag snarare än kompromisser utom i fallet då filmkvällen skall arrangeras då kompromissen kommer i spel och vi skall strax reda ut varför det bara är en kompromiss till namnet.

Är ni beredda?
Då börjar vi.
I inledningsfasen av en filmkväll så är maktfördelningen mellan man och kvinna ganska jämnt fördelade och båda inleder förhandlingen med ett ofta ganska gott humör. Allteftersom diskussionen fortleder kommer mannen att känna hur fokus skiftar från det han vill se till det som hans partner vill kika på. Nu kan vi skönja en närmast total polarisering av olika filmsmak. Det är också här som kompromissandet tar sin början.
Det fungerar så att mannen lägger fram ett förslag på en film, gärna något manligt och bra där blod, våld och ond, bråd död är centrala teman.
Detta förkastas omedelbart av kvinnan som därefter lägger fram två förslag som följt av mannens knorrande reduceras till ett. Här kommer mer knorrande från mannen och proceduren upprepas tills mannen tröttats ut till den grad att han accepterar kvinnans val varpå filmtittandet kan ta sin början.

Så går det till och återigen, alla som lever i ett äktenskap eller under äktenskapsliknande förhållanden känner igen detta. Annars ljuger de, som tidigare fastslaget.
Det är heller inget konstigt eller fel med det hela, vissa saker kan man inte påverka och därför accepterar man och livet går vidare.

Vad som är konstigt, däremot är varför det alltid blir en romantisk komedi!

Det mysteriet, mina vänner, är då inte jag man nog att sprida ljus över.