När jag flyttade till Stockholm hade jag fanimej promenadavstånd till stan. Inte om frun, som var flickvän på den tiden, frågade såklart men det var ändå ganska nära. Sedan flyttade vi lite längre ut och nu senast i ett anfall av totalt tuppjuck så flyttade vi nästan hem. Till Dalarna, that is.
Detta medför ett antal resor med pendeltåg. Två stycken per dag för att vara exakt.
Men det gör inget, pendeltåg är rätt soft. Man har tid att lyssna på en ljudbok, se på film, läsa tidningen och lösa korsord eller sudoku eller vad man nu kan tänkas vilja ägna sig åt under den 25 minuter långa själadödaren till resa.
Dessutom är det många sköna människor som åker pendeltåg.
Häromdagen satt jag på tåget på väg hem och snett över gången satt en man i de övre medelåren. Det första man noterade med honom var att han såg ut som att han antingen nyss deltagit i en no holds barred-fight med ett gäng katter. Hela ansiktet var fullt av rivsår. Sänkte man blicken en aning visade det sig att han rockade Lejon-skor med raggsockor. Världsklass redan här men det bästa kom när han lutade sig fram mot damen som satt på raden framför. Man kunde se hur han samlade sig för att yttra något i stil med "Ursäkta, vad är klockan?" eller kanske "Går det här tåget förbi Spånga?" men icke. Efter att ha dragit in den luft som krävs så kommer yttrandet högt och ljudligt:
"Deutschland, Deutschland über alles!!"
Jag skulle ge en del för att få en inblick i vad både han och den stackars kvinnan tänkte på. Både i sekunderna innan och efter.
tisdag 30 september 2008
måndag 29 september 2008
Hemlösa
Köpte Situation Stockholm häromdagen.
Det slår fan det mesta i kategorin dövande av taskigt samvete.
Inte så att man går runt och har dåligt samvete för hur lite man gör för Stockholms - och övriga Sveriges för den delen - hemlösa. När avskaffades termen uteliggare förresten?
Anywho, det dåliga samvetet kommer i det ögonblick man bestämmer sig för att köpa tidningen och går över när likviden har erlagts. Så jävla bra. Sån fantastisk quick-fix så det är helt otroligt.
Man känner verkligen att man gör en insats för de stackars människorna.
Och det är här som det verkliga dåliga samvetet sätter in.
Att se ner på människor är något jag avskyr. Inte den pop-misantropiska se-ner-på-folk-som-är-dumma-typ-nazister-varianten utan att verkligen se ner på människor.
För det är exakt vad jag känner att jag gör när jag köper Situation Sthlm, jag ser ner på säljaren och genom honom eller henne resten av de hemlösa - "Titta här vad du ska få av goa herrn, en liten slant. Köp inte droger för alltihop nu. Se så, upp med hakan, det är ju helg."
Och jag hatar mig själv för det.
Jag kommer inte att sluta köpa tidningen för jag tycker fortfarande att konceptet är bra.
Jag önskar bara att jag kunde må lite bättre av att göra det...
Det slår fan det mesta i kategorin dövande av taskigt samvete.
Inte så att man går runt och har dåligt samvete för hur lite man gör för Stockholms - och övriga Sveriges för den delen - hemlösa. När avskaffades termen uteliggare förresten?
Anywho, det dåliga samvetet kommer i det ögonblick man bestämmer sig för att köpa tidningen och går över när likviden har erlagts. Så jävla bra. Sån fantastisk quick-fix så det är helt otroligt.
Man känner verkligen att man gör en insats för de stackars människorna.
Och det är här som det verkliga dåliga samvetet sätter in.
Att se ner på människor är något jag avskyr. Inte den pop-misantropiska se-ner-på-folk-som-är-dumma-typ-nazister-varianten utan att verkligen se ner på människor.
För det är exakt vad jag känner att jag gör när jag köper Situation Sthlm, jag ser ner på säljaren och genom honom eller henne resten av de hemlösa - "Titta här vad du ska få av goa herrn, en liten slant. Köp inte droger för alltihop nu. Se så, upp med hakan, det är ju helg."
Och jag hatar mig själv för det.
Jag kommer inte att sluta köpa tidningen för jag tycker fortfarande att konceptet är bra.
Jag önskar bara att jag kunde må lite bättre av att göra det...
onsdag 24 september 2008
Relation
Det här med relationer är en snårig historia.
Så det lämnar jag för den här gången.
Nästan.
Ibland händer det saker som jag inte riktigt vet hur jag ska reagera på. Saker som ställer mig svarslös som ett fån. Eller, som i det här specifika fallet, liggande.
Jag och min fru tycker det är ganska mysigt att lägga oss i sängen, palla upp oss, ta med lite godis, placera laptopen mellan oss och kika på en film eller någon tv-serie. Avkopplande och trevligt.
Häromdagen gjorde vi precis det.
Med ett undantag.
Jag hade ordnat allting så det enda som återstod var att trycka på play och bara koppla av. Jag låg, på mage kan tilläggas, och väntade på att hustrun skulle anlända.
När hon kommer in i rummet så lutar hon sig över sängen och placerar en hand-plant rakt över min högra skinka. Och vi snackar inte någon kärleksfull klapp på ändalykten utan en plantering av handen som lämnade inte bara ett klarrött avtryck utan fick stjärten att vibrera tills morgonen efter.
Jag fattar ingenting och lyckas inte få ur mig ett begripligt ljud.
Frun tittar på mig och säger sen:
"I'm a spank rocker, yes I am."
Brudar är konstiga grabbar...
Så det lämnar jag för den här gången.
Nästan.
Ibland händer det saker som jag inte riktigt vet hur jag ska reagera på. Saker som ställer mig svarslös som ett fån. Eller, som i det här specifika fallet, liggande.
Jag och min fru tycker det är ganska mysigt att lägga oss i sängen, palla upp oss, ta med lite godis, placera laptopen mellan oss och kika på en film eller någon tv-serie. Avkopplande och trevligt.
Häromdagen gjorde vi precis det.
Med ett undantag.
Jag hade ordnat allting så det enda som återstod var att trycka på play och bara koppla av. Jag låg, på mage kan tilläggas, och väntade på att hustrun skulle anlända.
När hon kommer in i rummet så lutar hon sig över sängen och placerar en hand-plant rakt över min högra skinka. Och vi snackar inte någon kärleksfull klapp på ändalykten utan en plantering av handen som lämnade inte bara ett klarrött avtryck utan fick stjärten att vibrera tills morgonen efter.
Jag fattar ingenting och lyckas inte få ur mig ett begripligt ljud.
Frun tittar på mig och säger sen:
"I'm a spank rocker, yes I am."
Brudar är konstiga grabbar...
torsdag 18 september 2008
Sömn
Tydligen är det på något sätt fastslaget att män som delar säng med en partner sover sämre än de som sover själva.
Det är skönt att få en bekräftelse på den verklighet jag lever i.
Läggdags hemma hos Kaprate Kid inleds med en lång ritual där jag stoppar proppar i öronen, instruerar frun vilken sida hon får ligga på osv. Allt för att minimera störningsmomenten som uppkommer under nattens gång och som påverkar min återhämtning på ett negativt sätt. Saken är nämligen den att min fru kan somna mitt under ett flyganfall och kommer därefter att snarka som om ingen morgondag stod att finna. Det är något helt enormt. Skulle man kunna omvandla ljud till energi så vore energikrisen löst bara genom placering av en mikrofon mitt i vårt sovrum. Det händer att jag trots propparna tvingas väcka henne flera gånger per natt för att få ett stopp på det infernaliska oljudet.
Så jag kan bekräfta att män som delar säng med sin partner sover sämre.
Eller vänta... Nej, just det, bortse från ovanstående. Jag tänkte fel. Tvärtom är det korrekta. Tvärtom.
Det är skönt att få en bekräftelse på den verklighet jag lever i.
Läggdags hemma hos Kaprate Kid inleds med en lång ritual där jag stoppar proppar i öronen, instruerar frun vilken sida hon får ligga på osv. Allt för att minimera störningsmomenten som uppkommer under nattens gång och som påverkar min återhämtning på ett negativt sätt. Saken är nämligen den att min fru kan somna mitt under ett flyganfall och kommer därefter att snarka som om ingen morgondag stod att finna. Det är något helt enormt. Skulle man kunna omvandla ljud till energi så vore energikrisen löst bara genom placering av en mikrofon mitt i vårt sovrum. Det händer att jag trots propparna tvingas väcka henne flera gånger per natt för att få ett stopp på det infernaliska oljudet.
Så jag kan bekräfta att män som delar säng med sin partner sover sämre.
Eller vänta... Nej, just det, bortse från ovanstående. Jag tänkte fel. Tvärtom är det korrekta. Tvärtom.
fredag 12 september 2008
Jante
Min favoritskribent på Metro brukar ofta tala om Jante. Han har dessutom en ganska intressant definition av det hela också som verkar gå ut på att allt han inte tycker om eller sympatiserar med är Jante. Å andra sidan så brukar han ha en ganska skev bild av det mesta så allt är i sin ordning, antar jag.
Om man ska uppehålla sig en stund extra vid begreppet Jante så tycker jag att det är ett rätt trött begrepp och det känns som att det har utsatts för en enorm betydelseinflation och används för ofta och om för mycket.
Däremot så såg jag en grej idag som jag har tänkt lite på och det är detta:
Med tanke på den fotografiska talang som jag [inte] har så kan jag berätta att det är en cykel som är fallfärdig till den grad att låset är det enda som håller den uppe.
Och det är just låset som är intressant. Eller, snarare låsen, eftersom cykeln är rejält reglad, dels i bakhjulet och dels fäst med en extern variant i ställningen den lutats mot.
Jag har sett sådant här på fler ställen och jag antar att det är det här som är Jante.
Åtminstone i varianten "Kan inte jag så ska inte du".
Variationen "Skulle jag vara död innan jag hunnit äta mitt bröd så ska ingen annans död kunna förhindras av förtäring av mitt bröd för skulle jag levat istället för att vara död så skulle den andre i avsaknad av bröd istället vara död vilket innebär att min död inte kan bli någon annans bröd då jag har bröd vilket förhoppningsvis förhindrar min död och hellre det än att någon annan skulle undgå död pga bröd som jag inte kunnat äta då jag är död" kan också tänkas även om den lider lite av brist på snärtighet.
Nåja, favoritskribenten flyttar ju till Asien så med ett litet stycke tur så fastnar framtida Jante-inlägg i censuren.
Nu är klockan way past beer o'clock så trevlig helg!
Om man ska uppehålla sig en stund extra vid begreppet Jante så tycker jag att det är ett rätt trött begrepp och det känns som att det har utsatts för en enorm betydelseinflation och används för ofta och om för mycket.
Däremot så såg jag en grej idag som jag har tänkt lite på och det är detta:
Med tanke på den fotografiska talang som jag [inte] har så kan jag berätta att det är en cykel som är fallfärdig till den grad att låset är det enda som håller den uppe.Och det är just låset som är intressant. Eller, snarare låsen, eftersom cykeln är rejält reglad, dels i bakhjulet och dels fäst med en extern variant i ställningen den lutats mot.
Jag har sett sådant här på fler ställen och jag antar att det är det här som är Jante.
Åtminstone i varianten "Kan inte jag så ska inte du".
Variationen "Skulle jag vara död innan jag hunnit äta mitt bröd så ska ingen annans död kunna förhindras av förtäring av mitt bröd för skulle jag levat istället för att vara död så skulle den andre i avsaknad av bröd istället vara död vilket innebär att min död inte kan bli någon annans bröd då jag har bröd vilket förhoppningsvis förhindrar min död och hellre det än att någon annan skulle undgå död pga bröd som jag inte kunnat äta då jag är död" kan också tänkas även om den lider lite av brist på snärtighet.
Nåja, favoritskribenten flyttar ju till Asien så med ett litet stycke tur så fastnar framtida Jante-inlägg i censuren.
Nu är klockan way past beer o'clock så trevlig helg!
Romedy
Jag lever sedan ett par år tillbaka i ett äktenskap. Det finns många som har haft tankar och idéer om vad ett äktenskap är för något men ingen har summerat det så bra som Marge Simpson.
"A marriage isn't about compromise, it's about a constant struggle for moral superiority."
Förmodligen den mest träffande beskrivning av den heliga enigheten som står att finna. Alla känner igen sig i den och de som säger att de inte gör det, ja de ljuger. Så enkelt är det.
Men.
I betraktandet av detta som en regel finns givetvis även ett undantag som varje regel som vill spela i förstafemman skall ha.
När ett vigt par ställs inför valet om vilken film som skall ses under den gemensamma myskvällen i familjens soffa så ställs den nyss nämnda regeln över ända. Här är kampen för övertaget direkt kontraproduktiv och inget annat går att ta sig till än att återgå till den underlägsna metoden att kompromissa.
Nu handlar det i och för sig inte om några kompromisser i ordets striktaste betydelse men för enkelhetens skull kan vi kalla det för vad det utger sig för att vara.
En kompromiss, för er som lever i ett äktenskap och således inte har upplevt någon, är det beslut man kommer fram till genom att balansera för- och nackdelar för båda parter tills man når en nivå godtagbar för alla.
Nu gör jag en kort paus så ni äkta makar kan låta det sjunka in och inse att ni inte har någon som helst aning om vad det är för något.
Så för att fortsätta - en sammanfattning.
Vi har alltså slagit fast att äktenskapet handlar om en kamp för moraliskt övertag snarare än kompromisser utom i fallet då filmkvällen skall arrangeras då kompromissen kommer i spel och vi skall strax reda ut varför det bara är en kompromiss till namnet.
Är ni beredda?
Då börjar vi.
I inledningsfasen av en filmkväll så är maktfördelningen mellan man och kvinna ganska jämnt fördelade och båda inleder förhandlingen med ett ofta ganska gott humör. Allteftersom diskussionen fortleder kommer mannen att känna hur fokus skiftar från det han vill se till det som hans partner vill kika på. Nu kan vi skönja en närmast total polarisering av olika filmsmak. Det är också här som kompromissandet tar sin början.
Det fungerar så att mannen lägger fram ett förslag på en film, gärna något manligt och bra där blod, våld och ond, bråd död är centrala teman.
Detta förkastas omedelbart av kvinnan som därefter lägger fram två förslag som följt av mannens knorrande reduceras till ett. Här kommer mer knorrande från mannen och proceduren upprepas tills mannen tröttats ut till den grad att han accepterar kvinnans val varpå filmtittandet kan ta sin början.
Så går det till och återigen, alla som lever i ett äktenskap eller under äktenskapsliknande förhållanden känner igen detta. Annars ljuger de, som tidigare fastslaget.
Det är heller inget konstigt eller fel med det hela, vissa saker kan man inte påverka och därför accepterar man och livet går vidare.
Vad som är konstigt, däremot är varför det alltid blir en romantisk komedi!
Det mysteriet, mina vänner, är då inte jag man nog att sprida ljus över.
"A marriage isn't about compromise, it's about a constant struggle for moral superiority."
Förmodligen den mest träffande beskrivning av den heliga enigheten som står att finna. Alla känner igen sig i den och de som säger att de inte gör det, ja de ljuger. Så enkelt är det.
Men.
I betraktandet av detta som en regel finns givetvis även ett undantag som varje regel som vill spela i förstafemman skall ha.
När ett vigt par ställs inför valet om vilken film som skall ses under den gemensamma myskvällen i familjens soffa så ställs den nyss nämnda regeln över ända. Här är kampen för övertaget direkt kontraproduktiv och inget annat går att ta sig till än att återgå till den underlägsna metoden att kompromissa.
Nu handlar det i och för sig inte om några kompromisser i ordets striktaste betydelse men för enkelhetens skull kan vi kalla det för vad det utger sig för att vara.
En kompromiss, för er som lever i ett äktenskap och således inte har upplevt någon, är det beslut man kommer fram till genom att balansera för- och nackdelar för båda parter tills man når en nivå godtagbar för alla.
Nu gör jag en kort paus så ni äkta makar kan låta det sjunka in och inse att ni inte har någon som helst aning om vad det är för något.
Så för att fortsätta - en sammanfattning.
Vi har alltså slagit fast att äktenskapet handlar om en kamp för moraliskt övertag snarare än kompromisser utom i fallet då filmkvällen skall arrangeras då kompromissen kommer i spel och vi skall strax reda ut varför det bara är en kompromiss till namnet.
Är ni beredda?
Då börjar vi.
I inledningsfasen av en filmkväll så är maktfördelningen mellan man och kvinna ganska jämnt fördelade och båda inleder förhandlingen med ett ofta ganska gott humör. Allteftersom diskussionen fortleder kommer mannen att känna hur fokus skiftar från det han vill se till det som hans partner vill kika på. Nu kan vi skönja en närmast total polarisering av olika filmsmak. Det är också här som kompromissandet tar sin början.
Det fungerar så att mannen lägger fram ett förslag på en film, gärna något manligt och bra där blod, våld och ond, bråd död är centrala teman.
Detta förkastas omedelbart av kvinnan som därefter lägger fram två förslag som följt av mannens knorrande reduceras till ett. Här kommer mer knorrande från mannen och proceduren upprepas tills mannen tröttats ut till den grad att han accepterar kvinnans val varpå filmtittandet kan ta sin början.
Så går det till och återigen, alla som lever i ett äktenskap eller under äktenskapsliknande förhållanden känner igen detta. Annars ljuger de, som tidigare fastslaget.
Det är heller inget konstigt eller fel med det hela, vissa saker kan man inte påverka och därför accepterar man och livet går vidare.
Vad som är konstigt, däremot är varför det alltid blir en romantisk komedi!
Det mysteriet, mina vänner, är då inte jag man nog att sprida ljus över.
torsdag 11 september 2008
Mediekonsumtion
Jag lever i en alternativ verklighet.
Eller, jag skulle önska att jag gjorde det.
Eller, jag önskar att jag kunde styra verkligheten som sådan.
Ett försök till att göra det är mitt sätt att konsumera medier i allmänhet men nyhetsförmedlande sådana i synnerhet. Jag läser bara rubriker.
Tänk på det. Det verkar dumt till en början men om man tänker efter så inser man möjligheterna som det medför.
Jag ser en rubrik.
Jag funderar en kort stund.
Och sen...
Det normala förfarandet är att klicka på länken som leder till artikeln som rubriken hör till.
Som ni säkert listat ut är detta mest applicerbart när det gäller medier som står att finna på det världsomspännande Internätet.
Anywho, tillbaka till saken.
Det normala vore att klicka sig till artikeln för att där kunna stilla den nyhetshunger som väckts av att skåda den inbjudande rubriken.
Jag gör annorlunda.
Jag gör faktiskt ingenting, jag stannar kvar i steg 2, dvs funderandestadiet.
Och där blir jag kvar.
Jag funderar och tänker och i mitt huvud växer olika bilder fram om vad rubriken handlar om och efter ett litet stycke tid så har jag bildat mig en uppfattning om vad nyheten är och kan gå vidare till nästa.
Tänk på det. Det är så enkelt men det ger mig en unik möjlighet att bara läsa intressanta nyheter och alla nyheter jag läser passar som handen i mössan i den världsbild jag kallar min. Allt får sin plats.
Prova själva, jag är nästan säker på att ni inte kommer att bli besvikna.
Varsågoda, en lämplig plats att börja på:
http://www.pitea-tidningen.se/nyheter/telegram/
Eller, jag skulle önska att jag gjorde det.
Eller, jag önskar att jag kunde styra verkligheten som sådan.
Ett försök till att göra det är mitt sätt att konsumera medier i allmänhet men nyhetsförmedlande sådana i synnerhet. Jag läser bara rubriker.
Tänk på det. Det verkar dumt till en början men om man tänker efter så inser man möjligheterna som det medför.
Jag ser en rubrik.
Jag funderar en kort stund.
Och sen...
Det normala förfarandet är att klicka på länken som leder till artikeln som rubriken hör till.
Som ni säkert listat ut är detta mest applicerbart när det gäller medier som står att finna på det världsomspännande Internätet.
Anywho, tillbaka till saken.
Det normala vore att klicka sig till artikeln för att där kunna stilla den nyhetshunger som väckts av att skåda den inbjudande rubriken.
Jag gör annorlunda.
Jag gör faktiskt ingenting, jag stannar kvar i steg 2, dvs funderandestadiet.
Och där blir jag kvar.
Jag funderar och tänker och i mitt huvud växer olika bilder fram om vad rubriken handlar om och efter ett litet stycke tid så har jag bildat mig en uppfattning om vad nyheten är och kan gå vidare till nästa.
Tänk på det. Det är så enkelt men det ger mig en unik möjlighet att bara läsa intressanta nyheter och alla nyheter jag läser passar som handen i mössan i den världsbild jag kallar min. Allt får sin plats.
Prova själva, jag är nästan säker på att ni inte kommer att bli besvikna.
Varsågoda, en lämplig plats att börja på:
http://www.pitea-tidningen.se/nyheter/telegram/
Besöksspike
Det är med blandade känslor jag ser på besöksstatistiken de senaste dagarna. Jag talar om besöken till den här bloggen. Jag har sedan jag startade haft en ganska jämn nivå av besökare och de har till antalet varit ungefär fem per dag. Det är en ganska bekväm tillvaro som bloggare, ganska lågt ställda krav och ett hyfsat överseende med vad som är signifikant för bloggen i fråga nämligen låg uppdateringsfrekvens.
Igår hade jag 70-nånting besökare, dvs en besöksökning på i runda slängar 1400%. Svaret på gåtan om var dessa kommer ifrån kommer härifrån.
Här kommer de blandade känslorna in.
Jag har läst Gyrot under en längre tid och tycker att det är en kul blogg som dessutom har lite anknytning till hemtrakterna. Under gårdagen kunde man läsa där att min blogg är "välskriven och rolig". Jag måste erkänna att jag har ljugit två gånger tidigare för det är nämligen på det viset att det är först nu som de blandade känslorna kommer i spel.
Hälften av mig känner att det var kul, roligt att någon som inte hör till den direkta familjen har läst mina alster och tycker om dem.
Den andra hälften är en femåring som just fått en klapp på huvudet av farsan med ett tillhörande "bra jobbat, pojk".
Och grejen är den att de blandade känslorna som jag tjatar så förbannat om är egentligen det att hela jag är femåringen men jag skulle vilja att det var blandade känslor. Så det är väl egentligen det jag har blandade känslor inför. Så, nu släpper vi det.
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Johan Staël von Holstein avgår som styrelseledamot i Kulturrådet. Inte en dag för tidigt, säger vissa. Andra är besvikna över att han avgick istället för avsatts.
Själv tycker jag det verkar som en sordi väl i paritet med ungefär samtliga hans andra projekt. Inget uträttat, inget hänt.
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Brukar hänga en del på Flashback, nivet den ökända siten vars forum stoltserar med att vara yttrandefrihetens högborg.
Det roliga med Flashback - och jag menar forumet - är att det existerar i en alternativ verklighet för det är inte bara yttrandefrihetens högborg utan även ignoransens, trångsynthetens och den rena idiotins högborg. Jag misstänker att hela klabbet startade som något slags socialantropologiskt experiment för att kolla vad som händer om man tussar ihop tusentals loons på en liten yta. Det är en lustig känsla att höra till minoriteten av den enkla anledningen att jag inte tycker illa om araber, eller invandrare generellt för den delen, jag är övertygad om att tolerans är något bra och jag tror att generaliseringar generellt (hähä) är något dåligt.
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag önskar jag kunde driva en humorblogg, eller i alla fall skriva roliga små anekdoter ur min verklighet. Tyvärr verkar rolighetsnivån i mitt liv för tillfället inte riktigt tillåta sådana ambitioner.
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Inte så att jag inte trivs med min tillvaro, tvärtom, men jag upplever att jag är med om ganska få haha-roliga saker just nu.
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Eller, en grej var rätt kul häromdagen. När E-Type härsknade till på att hans låt var med i Max-reklamen. Eller, nej förresten. Det var bara tragiskt...
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Annars ryktas det om att bönderna sover med fönstren öppna i Hedemora för tillfället.
Akta er...
Igår hade jag 70-nånting besökare, dvs en besöksökning på i runda slängar 1400%. Svaret på gåtan om var dessa kommer ifrån kommer härifrån.
Här kommer de blandade känslorna in.
Jag har läst Gyrot under en längre tid och tycker att det är en kul blogg som dessutom har lite anknytning till hemtrakterna. Under gårdagen kunde man läsa där att min blogg är "välskriven och rolig". Jag måste erkänna att jag har ljugit två gånger tidigare för det är nämligen på det viset att det är först nu som de blandade känslorna kommer i spel.
Hälften av mig känner att det var kul, roligt att någon som inte hör till den direkta familjen har läst mina alster och tycker om dem.
Den andra hälften är en femåring som just fått en klapp på huvudet av farsan med ett tillhörande "bra jobbat, pojk".
Och grejen är den att de blandade känslorna som jag tjatar så förbannat om är egentligen det att hela jag är femåringen men jag skulle vilja att det var blandade känslor. Så det är väl egentligen det jag har blandade känslor inför. Så, nu släpper vi det.
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Johan Staël von Holstein avgår som styrelseledamot i Kulturrådet. Inte en dag för tidigt, säger vissa. Andra är besvikna över att han avgick istället för avsatts.
Själv tycker jag det verkar som en sordi väl i paritet med ungefär samtliga hans andra projekt. Inget uträttat, inget hänt.
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Brukar hänga en del på Flashback, nivet den ökända siten vars forum stoltserar med att vara yttrandefrihetens högborg.
Det roliga med Flashback - och jag menar forumet - är att det existerar i en alternativ verklighet för det är inte bara yttrandefrihetens högborg utan även ignoransens, trångsynthetens och den rena idiotins högborg. Jag misstänker att hela klabbet startade som något slags socialantropologiskt experiment för att kolla vad som händer om man tussar ihop tusentals loons på en liten yta. Det är en lustig känsla att höra till minoriteten av den enkla anledningen att jag inte tycker illa om araber, eller invandrare generellt för den delen, jag är övertygad om att tolerans är något bra och jag tror att generaliseringar generellt (hähä) är något dåligt.
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag önskar jag kunde driva en humorblogg, eller i alla fall skriva roliga små anekdoter ur min verklighet. Tyvärr verkar rolighetsnivån i mitt liv för tillfället inte riktigt tillåta sådana ambitioner.
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Inte så att jag inte trivs med min tillvaro, tvärtom, men jag upplever att jag är med om ganska få haha-roliga saker just nu.
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Eller, en grej var rätt kul häromdagen. När E-Type härsknade till på att hans låt var med i Max-reklamen. Eller, nej förresten. Det var bara tragiskt...
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Annars ryktas det om att bönderna sover med fönstren öppna i Hedemora för tillfället.
Akta er...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)