fredag 21 augusti 2009

Slagen och Ömheten

Det blir ingen ursäkt den här gången.
Bara att acceptera att det blir skrivande när det finns inspiration som i sin tur kommer när det händer intressanta saker i mitt liv vilket det har varit glest med på slutet.

Men nu har det hänt grejor må ni tro.
Inte specifikt för mig men ute i världen.
Den stora utanför min gata där jag bor.

Israel är arga.
Igen.
Bara inte lika färgstarkt som när ambassadören fick tuppjuck på Moderna och kastade hårtorken i badkaret.
Nu är det istället Aftonbladet som publicerat en artikel som nog inte är på någon short list till Pulitzer om man säger.

Man kan tycka vad man vill om artikeln som satte igång alltihop och själv har jag en uppfattning som innefattar hönor och fjädrar.
Sant i vilket fall är att det verkar göra mig till antisemit. Hepp!

Börjar inte det bli en ganska tröttsam anklagelse för övrigt?
Jag har inga som helst problem varken med judar eller Israel men jag har lite svårt att acceptera att en nation som inte tvekar att elda upp barn med fosfor anser att antisemitism är det värsta som står att finna på jordens yta.

Ännu mer tröttsamt är det att behöva klargöra att jag har precis samma problem med att palestinska organisationer spränger folk mitt i lunchlatten.

Nåväl, inga nyheter för nån i det men jag blir så trött.

För att inte tala om Nya Zeeland vars befolkning verkar bestå till 83% av rikspuckon i Nimitzklassen. Nu är ju det opinionsundersökningssiffror men ändå. Nåt är ruttet och det är inte i Danmark den här gången.

Bör en smäll som en del i en god tillrättavisning från en förälder vara brottslig i Nya Zeeland?


Alltså, hur kan man ens överväga att svara nej på en sån fråga?
Tycker man på allvar att det är ok att slå sina barn och att man gör ett bra jobb som förälder när man gör det då är man en idiot.
Det är inte svårare än så.
Tråkigt för Nya Zeeland där 8 av 10 invånare verkar vara dårar.
Välkomna in i matchen.

Jag har hittat en ny blogg också.

Irène Seth
som är oppositionsråd i Upplands-Bro kommun skriver en blogg som förvisso inte kommer att riva ned några litterära priser men som likväl bjuder på intressant och matnyttig information och kunskap.

Ur denna aldrig sinande flora av klokskap får vi till exempel veta att det nuförtiden är Moderaterna som har den bästa miljöpolitiken. Oklart varför.
För mig som var av uppfattningen att Moderaterna inte har någon miljöpolitik värd namnet så är detta ett uppvaknande och jag står rättad inför bättre vetande.

Hon har dessutom bjudit på följande pärla i ett av landets större medium.

Jag blev jätteförvånad! Jag tänkte: jaha, sverigedemokraterna är kanske ett socialistiskt parti. Sen gick jag in på deras hemsida och läste. Det var ett misch-masch av olika partiers politik.
Sådan koll på samtiden och omvärlden är jag nog inte ensam om att imponeras inför.

Det är ju dags att lägga gamla käpphästar åt sidan, det är ju trots allt valår nästkommande.
Därför har jag börjat läsa politiska bloggar igen.
Ju lokalare desto bättre.
Det mest intressanta ska bli att se hur Micke Höglund har tänkt att lägga upp sin kampanj.
Förhoppningsvis blir det en mix av aktiviteter där bloggande får ett stort utrymme.
Är man en ideolog av Höglunds kaliber så är det att beröva sin omvärld något viktigt om man inte delar med sig av sin insikt.

Spännande tider mina vänner, spännande tider.