onsdag 21 oktober 2009

Sverigedemokraterna

Jag funderade en del på att skriva en liten analys av Jimmie Åkessons lilla äventyr i kvällstidningsdjungeln häromdagen.

Någon sådan analys blir det inte.
Det skulle vara redundant till att börja med.

Fast egentligen, jag kan nog inte hålla mig, det får bli någon liten reflektion av spektaklet.

För det första tycker jag att det är lustigt hur Herr Åkesson tycker att det är helt på sin plats att referera till någon slags obskyr avhandling eller något av en ännu mer obskyr filosof som har hittat på ett låtsasord som Jimmie just hittat på Wikipedia. Lite senare i texten kommer helt ogrundade uppgifter om att tio(!) islamistiska terrororganisationer finns etablerade i Sverige.
Sug på den karamellen en stund.
Självklart tvivlar jag inte på Jimmies ord, han verkar vara en hyvens kille, bildad och det.
Därför blir åtminstone jag en smula förfärad över detta. Jag tror inte ens Jimmie Åkesson skulle hävda att alla världens terrororganisationer är islamistiska vilket i sin tur rimligen borde innebära att om tio(!) islamistiska terrororganisationer har öppnat butik i Svedala så borde det även finnas andra franchisetagare i terrorsvängen. Sverige torde således ha flest terrorister per capita i världen.

I övrigt finns egentligen inte mycket att säga om texten. Det är skräp, från början till slut, bortsett från ett stycke.

Den västerländska erfarenheten ses som ett högre utvecklingsstadium, som resten av världen bara inte hunnit uppnå ännu.
Här har han faktiskt en poäng, låt vara oavsiktligt och inte alls den han själv vill göra men detta är ett problem. Jag behöver knappast gå in på varför och i det här sammanhanget så är den diskussionen antingen ointressant eller omöjlig så vi hoppar det.

Det jag undrar när jag läser detta är vem som går på det. Det måste ju vara den redan övertygade väljarbasen och behöver man mata dem med sådant här så var de kanske inte mycket att ha till att börja med. Men om man stannar upp ett ögonblick och funderar lite så ser jag ingen annan slutsats än att effekten av detta är att den som säger detta verkar dum medan den som tror på detta är dum. Jag är inte säker på vilket som är värst ännu.

Avslutningsvis kan jag inte låta bli att fnissa lite över Fredrik Reinfeldts kommentar till alltihop. Visst, han och övriga partiledare - Rottingmajoren undantagen - tar klart avstånd från detta och uttrycker sin avsky helt enligt gängse rutin. Saken är bara den att Statsministern länge konsekvent vägrat att svara på om ett samarbete med SD kan bli aktuellt. Han har ju till och med anklagat oppositionen för att styra medieredaktioner landet över i något slags anfall av paranoia.
Om man tillåter sig att vara lite elak kan man tänka sig att en initial reaktion i det blå lägret var ett enkelt

Men för helvete, Jimmie...