Föräldramöte Revisited

Det allra första inlägget jag skrev i den här bloggen var om ett föräldramöte.
Saken är den att jag var lite väl liberal med begreppet i det fallet. Det var mer av ett öppet hus, för föräldrar i och för sig men ändå inte riktigt ett föräldramöte av den gamla skolan. Jag var mest så exalterad över att ha varit på mitt livs första föräldramöte så att jag helt enkelt skarvade lite.
Nu däremot.
Nu har jag varit på the real deal.
Just det, the real motherfucking deal!
Ett tvättäkta föräldramöte med kaffe, hembakt, eller dagisbakt var det väl men skit samma. Detta kring ett långbord med lika delar tripp-trapp-stolar och vuxenditon.
Kvällen inleddes med en presentation av alla föräldrar. Den gick till enligt gängse rutin med att vi alla sade vad vi hette, vilket barn vi var förälder till, var vi bodde för att till sist försöka komma med en vitsig slutkläm i nämnandet av vad man gör för brödfödan.
Sen följer lite allergiinformation och därefter börjar det.
Det fantastiska.
Allt diskuteras, eller inte allt, glass diskuteras. Ämnet är "Ska föräldrar få medtaga glass eller annat fika för att uppmärksamma att dess avkomma blivit ett år äldre?".
Naturligtvis ballar detta ur helt i en kamp mellan tårtanhängarna och fruktfascisterna.
Direkt efteråt kastas vi in i nästa hetluft vilken rör belysning på dagisgården. Den är på tok för mörk, så mörk att skulle barn vistas utomhus efter kl. 15 from oktober så kommer de bort. Puts väck, bara.
Vi är nu ca 43 minuter in i mötet och här kommer det första kravet om protestlista upp på bordet. Hela mitt inre pulserar i den enorma glädje jag känner inför att få medverka i en livs levande aktion där en protestlista skall bli det slutgiltiga resultatet.
Tyvärr faller det till föga en bit in i diskussionen och någon frågar om någon annan vet något om "hur sådant här fungerar". Jag tänkte inte ge mig in i debatten men jag påpekade att en kommun styrs av politiska beslut och rätt väga att påverka är genom att välja vilket politiskt parti man vill erkänna sig till och därefter engagera sig på lokalnivå.
Tystnad.
Den samlade skaran mammor och pappor stirrar på mig som om jag vore från yttre rymden. Till slut bryts tystnaden av att någon konstaterar att, nej vi pratar med rektorn istället.
Här går botten ur det hela och jag konstaterar att jag hade fel innan.
Nu, först nu, ballar det ur.
När jag haft lite mer tid att bearbeta den andra hälften av mötet kanske jag berättar om den...

Chefer

Tydligen har det gjorts en undersökning.
I Toronto.
Mår man bättre om man har en kvinnlig chef eller en manlig chef?
På gränsen mellan ointressant och fucking boring om jag får bestämma men alla ska ju göra nåt för forskningsanslagen. Cutting edge science i vilket fall är jag övertygad om.
Resultatet blev att kvinnor med kvinnliga chefer mår sämre än kvinnor med manliga chefer.
Män med kvinnliga chefer mår dock lika bra som dito med manlig chef.
What's the big deal?
Män är sedan länge vana med att ha en kvinnlig chef i sitt liv. Det blir liksom ingen skillnad.

Hade jag också varit allvarlig med den tanken skulle jag skjuta mig.
Varför i vår Herres namn har sådana här undersökningar existensberättigande?
Jeeesus!

Nyköping

Jag åker tunnelbana varje dag.
Vissa tycker det är otäckt, andra tycker det är bekvämt och andra tycker att det är ett nödvändigt ont.
Själv tycker jag att det är fascinerande.
Det händer alltid nåt i tunnelbanan och om det inte händer nåt så finns det alltid nåt att titta på.
Just nu har jag hakat upp mig på en grej och den är allt jag ser i tunnelbanan. Nån skulle kunna råna mig och jag skulle inte ens märka det, jag har bara ögon för en sak.
Självklart talar jag om den årliga kampanjen som ska övertyga några stackars satar att flytta till Nyköping. Just det, Nyköping, staden som har gett "genomfartsort" ett ansikte. Eller, egentligen inte eftersom det är en självmotsägelse men ni fattar.


Om detta inte kan benämnas som fantastiskt så är inte jag man nog att sätta ord till vad som faktiskt är det.
Min gissning är att bilden är tagen vid Crystal Lake i början av 80-talet och att kvinnan förmodligen heter Pamela. Obehagligt är bara förnamnet. Plus att jag inte har någon som helst aning om vad det har med Nyköping att göra men jag kan säga så mycket som att flytta till Nyköping är det sista jag tänker göra efter att ha blivit exponerad för den bilden.


Likadana vita linnen, mörka shorts och fullt inbegripna i aktiviteter av fysisk fostran.
Sist vi såg sådana scener var ju från tyska sommarkollon på 30-talet. Kopplingen till Nyköping är även här oklar.
Hade situationen i kommunen varit annorlunda så hade jag kunnat förstå just den här bilden men mig veterligen så har Sverigedemokraterna varken nu eller tidigare något mandat i fullmäktige i Nyköping.

Någon har tänkt för mycket, för lite eller inte alls men en rejäl vurpa är det.
Enkelt uttryckt skulle jag vilja säga att är det en byrå som gjort detta så skall pitch omedelbart utlysas och är det in-house så, ja, då skall pitch omedelbart utlysas.

Och folk säger att det inte är trevligt att åka tunnelbana...

(Kultur)Tuben

Satte mig på tunnelbanan idag.
När jag skulle sätta mig så råkade jag stöta till en kvinna varpå jag yppade ett snabbt ursäkta och satte mig mittemot henne. Platsen jag tog var en av två lediga i vagnen, den andra fanns i stolsfyran tvärs över gången och var en fönsterplats till skillnad från detta som var en plats i gången. Anledningen till den här Ernst Brunner-beskrivningen av läget kommer att visa sig. Eventuellt.
I vilket fall som helst så sätter jag mig ner, petar i hörlurarna och lutar mig tillbaka. Plötsligt känner jag en smärta i min högra hand och jag tittar dit. Det visar sig att den beror på en annan kvinna, som sitter snett mittemot mig över gången, nyper mig hårt i handryggen.
Vad i helvete?
Hon vill få kontakt med mig och tyckte att våld, i och för sig milt men ändå, var rätt väg för detta.
Anywho, hörplupparna åker ur och jag lyssnar efter vad hon vill mig.
Nu kommer nästa problem. Svenska verkar inte vara hennes förstaspråk men jag hör ordet respekt i alla fall.
Jag ber om ursäkt för att jag inte uppfattade riktigt vad hon sade och ber henne att upprepa det hela. Efter några försök, utan större framgång än att jag tror mig veta att hon vill att jag ska respektera människor, är vi framme vid Mariatorget där hon skall av. Hon upprepar sitt ärende en sista gång och med hjälp av mina medpassagerare så lyckas jag uttyda att hon menar att jag inte respekterar människor pga att jag inte satt mig bredvid henne.
Till saken hör att kvinnan som nöp mig var av afrikansk härkomst. Eller det hör väl egentligen inte till saken men jag tror att hon menade att jag inte ville sätta mig bredvid henne för att hon var färgad och att jag eftersom jag då är rasist inte respekterar människor.

Så vad vill jag ha sagt med detta då?
Inte så mycket men det var en underlig upplevelse.
Det och att jag nu fått min misantropi bekräftad.

Sverigedemokraterna

En ganska lustig sak i samhället idag är Sverigedemokraterna.
Inte alls lustig, menar vissa och hävdar att det är inte bara farliga utan även läskiga.
Jag kan hålla med om att de säger en del läskiga saker men jag kan inte förmå mig att se på SD som ett stort hot mot vår nuvarande samhällsordning.
Inte så att jag sympatiserar med dem, inte alls, tvärtom så tillhör jag partiet de avskyr över alla andra. Lustigt nog.
Anywho, det jag finner mest intressant med SD är att de ljuger om kostnaden för invandringen i Sverige, att de inte kan bestämma sig vad invandrare ska göra och att partiledaren liknar en gris.

Först och främst så hävdar SD att invandringen kostar Sverige ca 300 miljarder kr varje år. Detta är en intressant siffra kan man säga utan att överdriva. Särskilt som det är en lögn och den egentliga siffran är närmare 40. De har en källa att luta sig mot för sina uppgifter och författaren till den boken är en sympatisör med partiet. Cirkelresonemang, anyone?

Nästa del är det som är riktigt komiskt.
Det är nämligen på det viset att invandrare lever på bidrag.
De stjäl även våra jobb.
Dags att bestämma sig hur man ska ha det, kanske?

Till sist angående Jimmie Åkessons likhet med djuret gjort av fläsk. Inte mycket att säga egentligen. Titta på en bild så får ni se. Han ser liksom sådär bökig och mätt ut.

Jag har verkligen inte för avsikt att driva en politisk blogg. Andra gör det bra mycket bättre men jag var ändå tvungen till en kort reflektion över detta fantastiska parti.

Och då har jag inte ens nämnt Micke Höglund...