Språkutveckling

Jag har en son som heter Isak.
Som har börjat prata en del.

Mest obegripligt pladder som barn hasplar ur sig mest hela tiden men ibland kan han komma med begriplig svenska. "Mamma" och "Pappa" är han rätt duktig på. Och "Nej". Sen finns det en del ord som han härmar och försöker ljuda efter bästa förmåga. Det är dom här orden som kan bli lite knepiga eftersom man inte kan vara säker alla gånger på vad han menar exakt. "Kack" betyder katt men kan också betyda tack om det kommer i form av "Kack, Kack".
När han försöker härma saker man säger är det också med blandat resultat, nån gång har vi försökt få honom att säga "Tim" vilket kom ut som joller. Fast man ser på honom att han verkligen försöker. Han är kort sagt en ganska normal 1,5-åring.

Min svåger Björn är en pajas. Det är ju självklart något som jag vill att min grabb ska förstå. Jag vill ju också att han ska kunna säga det varför jag vid ett flertal tillfällen under semestervistelsen i Dalarna övade med Isak så att han själv skulle ha möjlighet att upplysa sin morbror om dennes status som pajas.

KaprateKid: Isak, kan du säga Pajas-Björn?
Isak: *Tystnad*
KaprateKid: Kan du säga Pajas-Björn?
Isak: Pajjsi!

Och så där lät det om och om och om igen. Till slut hade han lärt sig varvid en stolt fader nonchalant världsvant kunde kommendera sin son att säga Pajas-Björn och få ett glatt "Pajjsi" tillbaka. Det blev inte bättre än så men det känns ju som det kvittar eftersom han bara säger det efter kommandot Pajas-Björn.

Dock så är det på det viset att han ibland glömmer i:et på slutet så att det låter som att han säger ordet bajs istället. Trodde jag.

Häromdagen hör jag hur pilten är inne på sitt rum och leker och efter en liten stund så tystnar han för att börja i det närmaste skandera Pajas-Björn om och om igen. Naturligtvis till ett ivrigt - om än på avstånd - påhejande av sin farsgubbe. Det är ju såklart roligt att han kommer ihåg våra lektioner och att han har koll på morbroderns plats här i livet. Han använde ordet med det glömda i:et kan tilläggas. Det skulle nämligen få viss betydelse...

För när jag kommer in i pojkrummet så märker jag att det inte riktigt är svågerns sociala status som har varit föremål för den verbala aktiviteten. Mitt på golvet bredvid klosslådan, passande nog, har Isak. Ja, just det. Klossat.

Han har alltså inte mässat ett taffligt försök att säga Pajas-Björn utan ett helt perfekt artikulerat "Bajs" efter utfört förvärv och hans far har inte fattat ett spår av vad som hänt. Världsklass.

Så..språkutveckling, kids. Inte alltid så lätt att hänga med.