söndag 19 april 2009

Första gång för allt

Ny upplevelse för min del i helgen.
Jag har deltagit i en kongress.

En kongress är ganska likt en konferens och efter ha lyssnat på Peter Wahlbeck mer än en gång så kan jag konstatera att jag upplever en viss besvikelse över att det tydligen inte är som en konferens när det kommer till det mer handgripliga interagerande människor emellan..
Jag har i och för sig inte någon som helst koll på vad alla hade för sig hela tiden, till exempel så var det ett jävla spring på representanterna från ungdomsförbundet så där kan aktivitetsnivån eventuellt kunnat ligga högra.
För egen del var det dock rätt torrlagt.

Men det är ju inte för mänsklig kontakt på ett sinnligt plan man kommer dit för, det är ju för att påverka och utöva sina demokratiska rättigheter. Och äta halvfabrikatspannbiffar med brun sås.

Annars var det på det hela taget en ganska stimulerande dag, även om man kanske inte känner att man tillhör det mest ungdomliga av partier då trubaduren vid kvällens middagssamkväm inledde med Ta mig till havet följt av Sånt är livet och när jag kom in i lokalen efter ett besök på lavatoriet var mitt uppe i någon gamma Ledin-dänga.
Att det dessutom var tömt på folk vid 22-tiden visar ju inte direkt på att these cats know how to party om man säger...

Men saken är den att jag egentligen gömmer mig bakom ett ironiserande över hela tillställningen vilket egentligen inte är helt rättvist men jag kan inte låta bli.
Jag gömmer mig bakom det för att samla kraft till att faktiskt komma med en smula politik här nedanför. Jag har tidigare sagt att jag inte har för avsikt att driva en politisk blogg vilket jag står fast vid. Däremot gillar jag att tycka och det är ju per definition politik, även om det ibland kräver att man kisar lite och lutar på huvudet.

Ett stort antal motioner behandlades under kongressen men det finns egentligen bara en, eller egentligen två, som jag har hängt upp mig på.
Det handlade om jämställdhet och att man vill verka för att föräldraförsäkringen inte ska bli en kvinnofälla.
Så långt är allt väl men vad man vill göra är att ytterligare individualisera föräldraförsäkringen för att till sist hamnar i ett läge då uttaget är helt jämställt.
Här har man fastnat i vinkelvolten kan man säga.
Saken är den att föräldraförsäkringen bara kan bli en kvinnofälla om en av två skäl är uppfyllda. Antingen måste kvinnan tjäna mindre pengar än mannen eller så måste beslutet om vem som ska vara hemma med barnet grundas i en övertygelse om att det är kvinnogöra.

Tittar man först på den ekonomiska aspekten av det hela så är det ju så att föräldraförsäkringen som kvinnofälla inte är annat än ett symtom från sjukdomen ojämställda löner. Det rimliga vore ju att behandla sjukdomen för att få symtomen att försvinna istället för tvärtom.

Problemet ligger ju i att kvinnor generellt sett tjänar mindre än män.
Det främsta resultatet av lagstadgat 50%-uttag av föräldrapenning blir idag att familjens disponibla inkomst kommer att minska. Hur mycket röster vinner man på att stärka kvinnans ställning på bekostnad av hennes egen familjs trygghet?

Jag kan bara svara för mig själv när jag säger att jämställdhet kommer ganska långt ned på listan över prioriteringar när det gäller föräldraledighet. Först ska barnet ha mat, kläder, tak över huvudet osv. Det är det perspektivet man som förälder har.

Vårt parti ska föra en politik som ger människor möjlighet att förverkliga sina drömmar. Att göra detta genom att försämra den ekonomiska tryggheten hos människor är under den rådande regeringen väl beprövat och har inte visat sig så särskilt verkningsfullt.

Det enda man kan uppnå med detta är att skapa attityder, vilket också är idén men tyvärr tror jag att de attityder man skapar inte är de man tänkte sig från början.

Människor har förmåga att välja själva och behöver inte en stat som talar om för dem hur de på bästa sätt tar hand om sina barn.

Nåväl, lite ovant känns det allt.
Att skriva något om vad tycker utan att gömma sig bakom ironin.

Vi får se hur det blir, det kanske händer igen.
Om andan faller på.
Eller om någon vill läsa det.
I sådana fall är ju kommentarer välkomna och till hjälp...

2 kommentarer:

Huskatt sa...

Hm..har valt att vara hemma med våra barn i snart 12 år. Tiden börjar närma sig sitt slut på den eran. Sista barnet är snart 4 år och enligt mig mogen för 15 timmar i veckan på en förskola.
Det är en tid jag inte vill ha ogjord.
Hade jag inte haft möjligheten att vara hemma med barnen, då hade det inte blivit några barn. Så enkelt är det.
Jag älskar mina barn, det gör inte dagistanten och ingenting kan övertyga mig om att barn har det bättre på dagis.
Min man vill inte vara hemma. Det är hans val och jag respekterar det. Alla föräldrar är inte skapade att vara hemma.
Ursäkterna är många varför man placerar sin 1-åring på dagis eller så snart det går, men i min värld finns det bara en förklaring. PENGAR.
Och den förklaringen är bara ett utslag av överdriven lån tonårs tid och egoism. Hårda ord. Äckligt sant med.
Som du säkert förstår möts jag nästan alltid av "Du sabbar för oss andra kvinnor och ger mig dåligt samvete".
Varför ska jag behöva försvara mitt val, och varför ska det naturliga valet vara "dagis"?
Är 1000 år av "könsskillnad" ingenting värt?
Varför ska vi låtsas att det inte finns någon skillnad på män och kvinnor, när vi alla vet om att det finns?
Ibland blir jag så trött på hela skiten. Mest på andra fördömande människors åsikter som bara bottnar i skuld.
"Inte intresserad av att prata med ditt dåliga samvete" är mitt standar svar. Reaktion därefter (:
Fortfarande intressant

kaprate kid sa...

I sak är vi överens, dvs att det är föräldrarnas sak att bestämma vad som är bäst för deras barn; mamma, pappa eller dagis.

Däremot så är jag av den uppfattningen att barn inte tar skada av att vara på dagis, tvärtom tror jag att de kan utveckla dem på många sätt.

MEN.

Poängen är inte en fråga om dagis kontra hemma utan att jag som förälder måste kunna ta ett beslut och inte skuldbeläggas för det beslut jag tar.

Alla tycker olika men till syvende og sidst så måste man se till sin egen familj och låta andra göra detsamma.

Dessutom är jag övertygad om att vi kommer att få ett jämställt uttag av föräldraförsäkringen som ett resultat av en jämställd lönebild.