Barn

Vissa människor drivs av en enorm längtan efter små barnfötters tassande steg i hemmet och gärna ett par tre uppsättningar fötter.
Jag har kommit underfund med att jag har quite a handful med min enda grabb.
Jag skulle dock vilja ha en till.
Varför?
Av olika anledningar men framför allt för att allt från befruktning till uppfostran handlar till 105% om Trial & Error.
Jag vill helt enkelt pröva igen. Trycka på quickload så att säga.

Inte så mycket uppfostringsbiten. Den är ett work in progress kan man säga och utsikterna för att pojken skall växa upp med lite folkvett är än så länge fortsatt positiva.

Förlossningen av den lille är en annan femma.
Här finns utrymme för förbättring. Inte så litet utrymme som jag skulle önska heller.

Saken är den att mannen skall vara ett stöd, en klippa, någon att luta sig mot, någon som kan skänka lugn i en situation som faller utanför de ramar som omger begreppet lugn.
Där kan jag konstatera att jag misslyckades. Kapitalt.

Jag har inte någon enorm lust att gå in på de exakta detaljer som ledde fram till att min insats vid min sons kommande till världen inte kan beskrivas som annat än Epic Fail.

Men jag kan ge en liten pointer, en hint om man så önskar, till eventuella blivande fäder som av någon anledning läser detta.

Rätt svar på frågan

Vad fort allt har gått!

är inte

Tycker du? Jag tycker det här är skittrögt!

Testa om ni vill.
Eller inte.
Jag rekommenderar alternativ 2.