The ramblings of a madman

Han är igång igen.
Den stilistiska ekvilibristen från Halmstad.
Ny kolumn i Metro idag. Eller, ny och ny, han skriver ju samma varje gång men det var en ny rubrik.
Jag kommer att tänka på en intervju i nån internetrelaterad tidning där han säger att han "vågar visa svaghet - och står för sina styrkor".
Ja, vad ska man säga? Bara det faktum att han publicerar sina underliga funderingar i en av världens största tidningar är väl ett bevis på att han visar svaghet.
Och att stå för styrkor när inga finns är väl ingen konst?
Nej, det är inte helt rättvist. Såvitt jag kan förstå så är han en skicklig och entusiasmerande entreprenör. Så självklart har han styrkor, poängen är att han borde se till att utnyttja dem och ägna sig åt saker där hans styrkor kommer till användning.
Man brukar ju säga att alla människor har en talang och jag tror att det är sant.
Johan Staël von Holsteins talang ligger dock inte i att skriva kolumner.

Jag håller inte med honom särskilt ofta i sak men det är inte det som gör att jag anser att han kvickt som ögat bör släppa alla ambitioner han har som skribent.
Jag har sagt det förut och säger det igen: Det är samma kolumn om och om igen.
De är dessutom taffligt skrivna, innehåller alltid faktafel och är i bästa fall inte helt genomtänkta.
Jag antar att han vill vara en provokatör och gå i bräschen för nån slags omvälvande samhällsförändring. Oklart vad, egentligen med tanke på att han bara öser ur sig förvirrat gnäll. Men när jag inser att jag har ett större litterärt utbyte av att läsa "Storstadspojken" så är det inte direkt Herr Holsteins åsikter jag blir provocerad av.

Så återigen, snälla chefredaktör-på-metro-som-kan-bespara-mig-eländet: Gör just det. Bespara mig och resten av landet eländet!