Föräldramöte Revisited

Det allra första inlägget jag skrev i den här bloggen var om ett föräldramöte.
Saken är den att jag var lite väl liberal med begreppet i det fallet. Det var mer av ett öppet hus, för föräldrar i och för sig men ändå inte riktigt ett föräldramöte av den gamla skolan. Jag var mest så exalterad över att ha varit på mitt livs första föräldramöte så att jag helt enkelt skarvade lite.
Nu däremot.
Nu har jag varit på the real deal.
Just det, the real motherfucking deal!
Ett tvättäkta föräldramöte med kaffe, hembakt, eller dagisbakt var det väl men skit samma. Detta kring ett långbord med lika delar tripp-trapp-stolar och vuxenditon.
Kvällen inleddes med en presentation av alla föräldrar. Den gick till enligt gängse rutin med att vi alla sade vad vi hette, vilket barn vi var förälder till, var vi bodde för att till sist försöka komma med en vitsig slutkläm i nämnandet av vad man gör för brödfödan.
Sen följer lite allergiinformation och därefter börjar det.
Det fantastiska.
Allt diskuteras, eller inte allt, glass diskuteras. Ämnet är "Ska föräldrar få medtaga glass eller annat fika för att uppmärksamma att dess avkomma blivit ett år äldre?".
Naturligtvis ballar detta ur helt i en kamp mellan tårtanhängarna och fruktfascisterna.
Direkt efteråt kastas vi in i nästa hetluft vilken rör belysning på dagisgården. Den är på tok för mörk, så mörk att skulle barn vistas utomhus efter kl. 15 from oktober så kommer de bort. Puts väck, bara.
Vi är nu ca 43 minuter in i mötet och här kommer det första kravet om protestlista upp på bordet. Hela mitt inre pulserar i den enorma glädje jag känner inför att få medverka i en livs levande aktion där en protestlista skall bli det slutgiltiga resultatet.
Tyvärr faller det till föga en bit in i diskussionen och någon frågar om någon annan vet något om "hur sådant här fungerar". Jag tänkte inte ge mig in i debatten men jag påpekade att en kommun styrs av politiska beslut och rätt väga att påverka är genom att välja vilket politiskt parti man vill erkänna sig till och därefter engagera sig på lokalnivå.
Tystnad.
Den samlade skaran mammor och pappor stirrar på mig som om jag vore från yttre rymden. Till slut bryts tystnaden av att någon konstaterar att, nej vi pratar med rektorn istället.
Här går botten ur det hela och jag konstaterar att jag hade fel innan.
Nu, först nu, ballar det ur.
När jag haft lite mer tid att bearbeta den andra hälften av mötet kanske jag berättar om den...