Tomten

Jag såg mamma kyssa...
Eller, nej det gjorde jag inte.
Men jag såg tomten packa ur sin vita Mondeo igår kväll.
Jag blir ofta utkommenderad om kvällarna för att köpa en "liten godisbit". Givetvis är detta en kod för införskaffande av en mängd godis som skulle få Gargantua att darra på underläppen, backa undan och nöja sig med en apelsin.
I vilket fall så hade jag precis avlagt besök hos den lokale handlaren och var på väg hem balanserandes den enorma mängden sötsaker i mina stackars armar.
Då hände det.
Jag såg Honom.
Det kan inte ha varit någon annan.
Allt stämde nämligen. Lite grovhuggen figur, lätt rundlagd, storstövlar, grön jacka av "jaktmodell" och en liten grön keps som skänkte en slags incognito som finish.
Där fanns också ett Skägg.
Och då menar jag inte något slags välfriserat helskägg, goatee eller bajsring utan ett skägg som skulle ha fått hela ZZ Top att gråta vid insikten att inte ens om de lade ihop sina ansiktsbehåringar skulle det räcka till vinst i volymracet.
Det var helt enkelt ett magnifikt Skägg.
Jag stod som förstenad, med en slags skräckblandad fascination.
Jag hade ju så många frågor jag ville ställa.
Varför körde han Mondeo för det första?
Eller, det var typ det jag undrade men det kändes ändå överväldigande.
Han verkade leta efter något i baksätet och jag undrade om jag borde hjälpa honom i sökandet.
Men jag gick hem istället.
När jag passerade honom tittade han upp och våra blickar möttes.
Och jag såg att han såg.
Såg att jag visste.

Hur det är när man tappar hemnycklarna under sätet och det är becksvart på parkeringen.