Föräldramöte

Var på mitt livs första föräldramöte häromdagen.
Helt galet.
Scenariot är som följer.
Jag stressar in 20 min sent och möts av ett lekrum där de andra föräldrarna sitter som ljus utmed väggarna och lyssnar på fröknarna, eller förskollärarna som det tydligen kallas nu, med en närmast frireligiös uppsyn. Efter att snabbt låtit blicken svepa över lokalen så ser jag hur samtliga telningar far runt i någon slags dans/lek/spasm och skriker och stojar som barn gör. Alla barn utom ett. Såklart. Min son står med en mugg i näven vid fikavagnen och gör inget annat än att sänka äppeljuice. Dansgolvet är till för dem som inte har råd att stå i baren...
Jag tar plats bredvid grabben och lyssnar på fröknarnas föreläsning om vad de sysslar med om dagarna och varför. Tydligen har jag missat det mesta eftersom det fem minuter senare är dags för den obligatoriska rundan av Q&A. Och det är nu som det hela urartar till den lika obligatoriska tävlingen om vem som är den mest engagerade föräldern.
Det ställs frågor som om ingen morgondag står att finna. Hur äts det? Hur tussas barnen ihop i olika grupper? Och så vidare i oändlighet. Efter 10 minuter önskar jag inget hellre än att någon vänlig själ kommer in och bara skjuter mig. Rakt av.
Alla vet att frågorna som kommer inte handlar om att föräldrarna är intresserade utan om att man ska visa att man minsann har tänkt på allt som har med den pedagogiska fostran av sin egen lilla mönstermedborgare. Dessutom är samtliga föräldrar typ 10 år äldre än mig vilket i sig är obehagligt.
Efter en halvtimme i Purgatorium så var det dags att gå hem. Efter att toalett med potta uppsökts då löst räknat 300 muggar äppeljuice började göra sig påminda.
Världsklass.

För övrigt så lirar Henke i EM och Pelle Prestberg i Leksand. Det går bra nu...
Kunde bara Brage skärpa till sig mot Sylvia på söndag så kan detta bli mycket bra.

Mycket bra...