Tröttheten rullar in

Snart ska jag vara ledig.
Och det ska bli så jävla skönt.
Just nu är det två saker jag vill bort ifrån; studenter och Magnum Coltrane Price.
Den första gruppen representerar just nu allt dåligt i världen och den senare får för dagen representera debatten kring efterlevandeförsörjning, förlåt, upphovsrätten.

För att först avhandla ämnet studenter så finns det inte så mycket att säga mer än att hela innerstaden borde spärras av från jävla studentflak och annat elände. Låt dem snurra runt på Järvafältet eller nåt, bara de är så långt bort från mig som möjligt.

Vad gäller herr Magnum så blir jag bara trött.
Han skriver idag i SvD om upphovsrätt och varför den måste finnas.
Tydligen så är det på det viset att konstnärer ses som andra klassens människor.
Här skulle man kunna gå in i en lång utläggning om vem som är konstnär eller inte, med fokus på inte, men jag väljer att helt enkelt konstatera att olika saker tilltalar olika människor.
I vilket fall, i sin debattartikel lyfter han en del viktiga frågor.
Eller, nej, det gör han inte.
Vad han däremot gör, är att skriva en lång artikel som går ut på att om han inte får betalt för sin musik så måste han skaffa ett jobb.
Det finns dock ett avsnitt som jag tyckte var lite kul.

Eftersom jag inte får månadslön så behövs det hjälp, där kommer skivbolaget in. Hur mycket de tar för att framställa och sälja musiken åt mig tycker inte jag är relevant för kunden, de bryr sig aldrig annars om att deras mattor är knåpade av barn i Indien eller vem som sytt fotbollen i Taiwan.

Att köpa musik har kostat nästan samma i 20 år, hade musiken värderats som ett par jeans hade en cd i dag kostat cirka 800 kronor.

Låt oss fantisera att nån annan än konsumenten ska betala. Kanske kunde jag bli sponsrad av ett företag? Då får jag knappast behålla min integritet. Jag tror inte McDonalds eller Microsoft skulle gilla mina politiska antikapitalistiska texter.

Att sponsras av ett skivbolag främjar hans konstnärliga integritet till skillnad från dito sponsring av t.ex. McDonald's som inskränker den.
Herr Magnum får gärna utveckla lite kring hur han får ihop den ekvationen...

Jag kan tycka att det är dags för vissa att kliva ut i verkligheten och diskutera utifrån de premisser som faktiskt existerar.
Piratpartiet, som är herr Magnums nemesis i det här fallet vill förändra upphovsrätten, inte avskaffa den. Det vill herr Magnum inte riktigt kännas vid, verkar det.
Men det är väl lättare att vara arg på någon om man själv får formulera dennes ståndpunkt, antar jag.

Rikard Bergsten har skrivit ett inlägg som dels vida överglänser det som herr Magnum lyckas få ur sig och som dels är mycket, mycket bra om just upphovsrätt.

Jag skulle gärna lyssna på när herr Magnum förklarar varför hans musik är mer värd än ett botemedel mot cancer.

Nåväl, snart är det semester.