Tradition och rötter

Häromwhatever så besökte jag Filipstad.
För första gången i mitt liv.
Stort.

Där gick nämligen Oxhälja av stapeln.
Frågar man arrangören så är det Sveriges största marknad. Oklart dock hur de räknar men konstateras kan att det är den tätaste koncentration av truckerkepsar och foppatofflor jag någonsin har sett. Eller egentligen inte, snarare är det så att foppatofflorna har ersatt truckerkepsarna medan t-shirts med tryck agerar knallekonstant.
Dessutom snackar vi inte vilka tryck som helst, oh no, vi snackar vargar i heltryck och krucifix med den underfundiga bildtexten "Så kan det gå, snickarjävel".
När Mr. Dilkington menade att det finns bakterier som lever rikare liv än inuiter så yttrade sig Stephen Merchant och menade att "That's got to be offensive" och lite så känner jag när jag ser den t-shirten.

Jag ska inte sitta här och döma men som en sista reflektion kring langosinfernot så kan man konstatera att det inte verkar helt lätt att vara emo i Värmland.

Nåväl, det om det, jag tyckte ändå det var rätt mysigt och jag träffade en serietidningsnörd som faktiskt var i särklass. Jag frågade efter en samlingsvolym av Achilles Wiggen, varpå han kommer med svaret att nej, det har tyvärr inte utkommit någon sådan och han tyvärr saknar 3:e och 6:e episoden så han kan inte sälja hela serien till mig.
Ni som greppar detta vet att det är stort.
Ni andra har rätt i att det är nördigt.

Jag köpte Trickysmällare också.
Inte så roliga som när man var sju år gammal kan man konstatera...
Min grabb tyckte att dom var kul dock men han var mest intresserad av att äta dem vilket ganska effektivt satte stopp för den verksamheten.

Så vi rörde oss vidare till hembygdsföreningen där man kunde köpa kolbulle och smedklämma. Det bästa här var såklart där man kunde titta på smederna. Vilket vi gjorde. Under entusisastiska små skrik från grabben om att Smepelle skulle kunna dra ut tänder. Det erbjöd sig lagbasen bland smederna att göra. På pappan. Till pojkens stora glädje.
Det ledde till att familjen avlägsnade sig från platsen. Jag är osäker på hur långt man kan lita på värmländska hembygdssmeder.

Men in alles så var det en trevlig dag, jag köpte korv av Vild-Hasse, åt ingen som helst langos, uträttade behov bakom en presenning och bjöds på rysk soppa.

Återbesök nästa år som ni förstår.