Visar inlägg med etikett loons. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett loons. Visa alla inlägg

tisdag 31 mars 2009

Aktivitet

Det här med att hålla igång en blogg är svettigt göra.
Vilket i regel är ett kriterium som brukar exkludera mig från vidare aktivitet inom berörda område.
Den här bloggen är och var från start främst till för mig själv som någon slags ventil. Vilket är vad alla som inte orkar fortsätta på inslagen väg brukar skylla på.
Nu känner jag dock att det kan vara dags att uppdatera igen, en gång åtminstone, med en intention att fortsätta men med min historik är det väl kanske inte läge att uppdatera RSS-flödet direkt.

Jag satt och läste den lika delar fantastiska som vämjeliga publikation som i vardagsmun går under namnet Aftonbladet häromdagen. Det jag läste, tillsammans med övriga rikets begåvningsreserv, var Aftonbladet.se.

Jag vill utfärda en varning här innan du läser vidare.
Google Analytics säger visserligen att snittbesökaren har bouncat för länge sen men ändå, en varning är på sin plats.
Jag kommer i texten som följer att sväva ut, förmodligen tappa tråden, säkerligen balla ur i nån rant om något som upprör mig och jag har ingen som helst aning om var inlägget kommer att landa.
Ingen direkt skillnad från alla mina tidigare inlägg egentligen men nu är jag i alla fall ärlig med det.

Jag satt som sagt och läste Aftonbladet på nätet. Här exponeras jag, för första gången, för Stefan Källs öden och äventyr i pajasprogrammet Postkodmiljonären.
Tydligen så har TV4 släppt igenom ett korrekturfel på 75k-nivån som innebar att ett historiskt slag flyttades från 14 juni till 14 juli.

Frågan löd: Vid vilken ort ägde ett berömt slag rum den 14 juli 1800?
A: Marengo
B: Narva
C: Lützen
D: Stalingrad

Detta förbryllade herr Käll så till den milda grad att han svarade Lützen och sortin var ett faktum.
Så långt kan man ju definitivt sympatisera med Stefan Käll men sedan läser man vidare och får höra hans side of the story.

När jag hörde 14 juli tänkte jag på Frankrikes nationaldag, datumet lurade mig och jag blev helt ställd. Jag visste inte att Marengo var rätt, men då hade jag ju Frankrike i tankarna. Jag vill absolut få en ny chans.

Hang on a minute! Hur gick de tankarna när frågan skulle besvaras?
Han hade Frankrike i tankarna och valde därför ett slag utkämpat i Tyskland?
Visst, han var ju rätt ute när han tänkte Frankrike med tanke på att Marengo är rätt alternativ, givet att datumet ändras till juni men jag har svårt att tänka mig att det slag han tänkte på var Napoleons vid Lützen som dels ägde rum 1813 men som också kallas för Slaget vid Grossgörschen och som inte är det slag man i regel refererar till som Slaget vid Lützen.
I min värld träffade han drygt 150 år fel.

Be that as it may, det är inte den intressanta biten.
Det som är intressant - och skrämmande - är att knappt 60 000 människor engagerade sig för Stefans sak och röstade för att han skulle ges en andra chans. Mein Gott! Har folk inget för sig om dagarna? När man dessutom bläddrar till slutet av artikeln, eller artiklarna snarare då detta ju är ett scoop av interstellära mått, så kommer man till kommentarerna. De tre artiklarna har skramlat ihop över 130 kommentarer på Aftonbladet.
Det kanske inte är något att hänga upp sig på men saken är den att det är bra många fler än både AMF-artiklarna och Dawit Isaak-artiklarna har skrapat ihop. Tillsammans skulle jag gissa.

Vad är det som händer när ickenyheter som detta får ett sånt enormt genomslag.

Strindberg var definitivt inte fel ute med att det är synd om mänskorna även om han förmodligen inte förutsåg detta.

onsdag 3 december 2008

Religion

Det finns en bitter man som skriver en blogg som alla borde läsa.
Den är bra, rolig och intressant. Generellt sett.
Och stundtals briljant.
30+ heter den, alla borde läsa den och när jag läste detta kom jag att tänka på den gången jag inte viftade förbi de dörrknackande jesuskrängarna med ett avmätt keep walking utan faktiskt bjöd in dem i lägenheten.
På kaffe. Eller te. Som de inte ville/fick dricka ändå.
De här specifika predikoknallarna var mormoner. Eller det var dom inte eftersom det tydligen är ansett som lite fult att kalla dem det. Den korrekta termen är missionärer från Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Vilket innebär att de kommer att förbli mormoner i min värld.
Anyway, de fick komma in, slå sig ned och börja berätta om alla fantastiska saker som deras specifika gren av kristendom hade att erbjuda.
Jag minns inte allt, inte mycket alls för att vara ärlig men jag kommer ihåg hur samtalet slutade.

Det är nämligen på det viset att om man ansluter sig till den mormonska gemenskapen så kan man bland annat åtnjuta en uppgradering av äktenskapet, ett slags Giftermål 2.0 kan man säga. Och det fina i kråksången är att då är man inte bara gift med sin älskade partner i detta livet utan även i evigheten.
Skulle vilja se dom försöka sälja in det till en muslimsk, extremistisk självmordsbombare med tanke på hela biten om oskulderna man inkasserar i himlen.
Men åter till tråden. Där satt vi och de hade identifierat vad de trodde skulle vara den största uspen för min del - evighetsgiftermålet.

Mormon 1: Men skulle det inte vara alldeles underbart att när detta livet är till ända så kan du vara förvissad om att du och din fru kommer att fortsätta vara gifta även i nästa liv?

Kaprate Kid: Nej, tack. Det räcker gott och väl med den här tiden men kan ni garantera motsatsen så kan vi diskutera affär.

Det kunde dom inte.

torsdag 2 oktober 2008

(Kultur)Tuben

Satte mig på tunnelbanan idag.
När jag skulle sätta mig så råkade jag stöta till en kvinna varpå jag yppade ett snabbt ursäkta och satte mig mittemot henne. Platsen jag tog var en av två lediga i vagnen, den andra fanns i stolsfyran tvärs över gången och var en fönsterplats till skillnad från detta som var en plats i gången. Anledningen till den här Ernst Brunner-beskrivningen av läget kommer att visa sig. Eventuellt.
I vilket fall som helst så sätter jag mig ner, petar i hörlurarna och lutar mig tillbaka. Plötsligt känner jag en smärta i min högra hand och jag tittar dit. Det visar sig att den beror på en annan kvinna, som sitter snett mittemot mig över gången, nyper mig hårt i handryggen.
Vad i helvete?
Hon vill få kontakt med mig och tyckte att våld, i och för sig milt men ändå, var rätt väg för detta.
Anywho, hörplupparna åker ur och jag lyssnar efter vad hon vill mig.
Nu kommer nästa problem. Svenska verkar inte vara hennes förstaspråk men jag hör ordet respekt i alla fall.
Jag ber om ursäkt för att jag inte uppfattade riktigt vad hon sade och ber henne att upprepa det hela. Efter några försök, utan större framgång än att jag tror mig veta att hon vill att jag ska respektera människor, är vi framme vid Mariatorget där hon skall av. Hon upprepar sitt ärende en sista gång och med hjälp av mina medpassagerare så lyckas jag uttyda att hon menar att jag inte respekterar människor pga att jag inte satt mig bredvid henne.
Till saken hör att kvinnan som nöp mig var av afrikansk härkomst. Eller det hör väl egentligen inte till saken men jag tror att hon menade att jag inte ville sätta mig bredvid henne för att hon var färgad och att jag eftersom jag då är rasist inte respekterar människor.

Så vad vill jag ha sagt med detta då?
Inte så mycket men det var en underlig upplevelse.
Det och att jag nu fått min misantropi bekräftad.

onsdag 1 oktober 2008

Sverigedemokraterna

En ganska lustig sak i samhället idag är Sverigedemokraterna.
Inte alls lustig, menar vissa och hävdar att det är inte bara farliga utan även läskiga.
Jag kan hålla med om att de säger en del läskiga saker men jag kan inte förmå mig att se på SD som ett stort hot mot vår nuvarande samhällsordning.
Inte så att jag sympatiserar med dem, inte alls, tvärtom så tillhör jag partiet de avskyr över alla andra. Lustigt nog.
Anywho, det jag finner mest intressant med SD är att de ljuger om kostnaden för invandringen i Sverige, att de inte kan bestämma sig vad invandrare ska göra och att partiledaren liknar en gris.

Först och främst så hävdar SD att invandringen kostar Sverige ca 300 miljarder kr varje år. Detta är en intressant siffra kan man säga utan att överdriva. Särskilt som det är en lögn och den egentliga siffran är närmare 40. De har en källa att luta sig mot för sina uppgifter och författaren till den boken är en sympatisör med partiet. Cirkelresonemang, anyone?

Nästa del är det som är riktigt komiskt.
Det är nämligen på det viset att invandrare lever på bidrag.
De stjäl även våra jobb.
Dags att bestämma sig hur man ska ha det, kanske?

Till sist angående Jimmie Åkessons likhet med djuret gjort av fläsk. Inte mycket att säga egentligen. Titta på en bild så får ni se. Han ser liksom sådär bökig och mätt ut.

Jag har verkligen inte för avsikt att driva en politisk blogg. Andra gör det bra mycket bättre men jag var ändå tvungen till en kort reflektion över detta fantastiska parti.

Och då har jag inte ens nämnt Micke Höglund...

tisdag 30 september 2008

Pendeltåg

När jag flyttade till Stockholm hade jag fanimej promenadavstånd till stan. Inte om frun, som var flickvän på den tiden, frågade såklart men det var ändå ganska nära. Sedan flyttade vi lite längre ut och nu senast i ett anfall av totalt tuppjuck så flyttade vi nästan hem. Till Dalarna, that is.
Detta medför ett antal resor med pendeltåg. Två stycken per dag för att vara exakt.
Men det gör inget, pendeltåg är rätt soft. Man har tid att lyssna på en ljudbok, se på film, läsa tidningen och lösa korsord eller sudoku eller vad man nu kan tänkas vilja ägna sig åt under den 25 minuter långa själadödaren till resa.
Dessutom är det många sköna människor som åker pendeltåg.
Häromdagen satt jag på tåget på väg hem och snett över gången satt en man i de övre medelåren. Det första man noterade med honom var att han såg ut som att han antingen nyss deltagit i en no holds barred-fight med ett gäng katter. Hela ansiktet var fullt av rivsår. Sänkte man blicken en aning visade det sig att han rockade Lejon-skor med raggsockor. Världsklass redan här men det bästa kom när han lutade sig fram mot damen som satt på raden framför. Man kunde se hur han samlade sig för att yttra något i stil med "Ursäkta, vad är klockan?" eller kanske "Går det här tåget förbi Spånga?" men icke. Efter att ha dragit in den luft som krävs så kommer yttrandet högt och ljudligt:

"Deutschland, Deutschland über alles!!"

Jag skulle ge en del för att få en inblick i vad både han och den stackars kvinnan tänkte på. Både i sekunderna innan och efter.

onsdag 27 augusti 2008

Rollator

En rätt skum grej hände mig precis. Jag knatade på Drottninggatan inbegripen i ett samtal med en bekant. Ett tiotal meter bort ser jag en äldre man som gick i motsatt riktning med hjälp av en rollator. Tänkte inte mycket på det utan knallade vidare. När han är ca fem meter ifrån mig gör han en tvär gir åt mitt håll och styr apparaten rakt mot mig. Jag kliver givetvis åt sidan för att ge honom plats att komma förbi och fram.
Vad som sedan händer är följande:
Han styr med så att jag under hela min undanmanöver befinner sig mitt framför rollatorn. Som ett rådjur i helljus ungefär. Jag stiger längre åt sidan och hinner precis undvika kollision när han med en sista kraftansträngning skjuter på rollatorn när han ser att han är på väg att missa mig. För här är hans intention glasklar: han har för avsikt att ramma mig med sitt stödfordon.
Besvikelsen måste vara stor när jag lyckades klara mig ur knipan men han visar ingenting utåt utan rätar bara upp maskinen och fortsätter gå bortåt Barnhusgatan.
Själv står jag kvar.
Och fattar inte ett jävla smack.

Så. Jävla. Random.

tisdag 26 augusti 2008

Debatt

Klev in i en taxi imorse och spände på mig bältet. Radion skvalade som sig bör men det var inte det vanliga i form av Lugna Favoriter eller något annat krafs utan P4 och programmet som för fullt pressades ut i Etern gick ut på att människor fick ringa in till programmet och tala om det som föll dem in. Inget nytt under solen så långt. Men. Något är annorlunda hör efter en liten stund. Jag kommer in en bit in i samtalet som verkar handla om Israel.
Jag kan inte återge samtalet i sin helhet men the gist of it var att palestinier är monster. Tydligen så är det så att palestinier ofta rövar bort barn som sedan plågas, torteras och dödas inför sina föräldrar. Man kan bli upprörd för mindre. Efter att kvinnan släppt denna bomb så flikar programledaren i ett försök att bringa lite jämvikt och perspektiv till detta att det säkerligen finns flera fall av sådana här händelser begångna på båda sidor. Här brister det för kvinnan i andra änden som svarar:

"Nej! Sluta säg på båda sidor! Varför säger du så? Israel har en etik! De gör inte sådana saker som palestinierna!"

Nu är konflikten igång och de börjar bråka om vad en programledare ska och inte ska göra och till slut lyckas de gå vidare till att kvinnan får förklara vad hon önskar skulle hända i Israel och Palestina. Här svävar hon ut i en lång utläggning om murar och fred men lyckas ändå mot slutet behålla den demoniseringen som hon tidigare etablerat genom att avsluta med att jag önskar att israelerna kunde få känna sig trygga mot palestiniernas raketattacker.

Ju mer jag tänker på det desto mer gillar jag det.
Hon har en åsikt, hon står för den och hon är inte rädd för att uttrycka den.
Att hon dessutom är ett fullblodsloon som inte ens skulle kunna stava till nyanserat eller perspektiv bekommer henne liksom inte. Jag skulle dessutom kunna drista mig att påstå att petitesser som fakta och sådant inte är något som hon ligger vaken om nätterna över.

Jag tror att man lever en ganska bekymmerslös tillvaro när man får skapa sig sin egen verklighet.