Sverigedemokraterna

En ganska lustig sak i samhället idag är Sverigedemokraterna.
Inte alls lustig, menar vissa och hävdar att det är inte bara farliga utan även läskiga.
Jag kan hålla med om att de säger en del läskiga saker men jag kan inte förmå mig att se på SD som ett stort hot mot vår nuvarande samhällsordning.
Inte så att jag sympatiserar med dem, inte alls, tvärtom så tillhör jag partiet de avskyr över alla andra. Lustigt nog.
Anywho, det jag finner mest intressant med SD är att de ljuger om kostnaden för invandringen i Sverige, att de inte kan bestämma sig vad invandrare ska göra och att partiledaren liknar en gris.

Först och främst så hävdar SD att invandringen kostar Sverige ca 300 miljarder kr varje år. Detta är en intressant siffra kan man säga utan att överdriva. Särskilt som det är en lögn och den egentliga siffran är närmare 40. De har en källa att luta sig mot för sina uppgifter och författaren till den boken är en sympatisör med partiet. Cirkelresonemang, anyone?

Nästa del är det som är riktigt komiskt.
Det är nämligen på det viset att invandrare lever på bidrag.
De stjäl även våra jobb.
Dags att bestämma sig hur man ska ha det, kanske?

Till sist angående Jimmie Åkessons likhet med djuret gjort av fläsk. Inte mycket att säga egentligen. Titta på en bild så får ni se. Han ser liksom sådär bökig och mätt ut.

Jag har verkligen inte för avsikt att driva en politisk blogg. Andra gör det bra mycket bättre men jag var ändå tvungen till en kort reflektion över detta fantastiska parti.

Och då har jag inte ens nämnt Micke Höglund...

Debatt

Klev in i en taxi imorse och spände på mig bältet. Radion skvalade som sig bör men det var inte det vanliga i form av Lugna Favoriter eller något annat krafs utan P4 och programmet som för fullt pressades ut i Etern gick ut på att människor fick ringa in till programmet och tala om det som föll dem in. Inget nytt under solen så långt. Men. Något är annorlunda hör efter en liten stund. Jag kommer in en bit in i samtalet som verkar handla om Israel.
Jag kan inte återge samtalet i sin helhet men the gist of it var att palestinier är monster. Tydligen så är det så att palestinier ofta rövar bort barn som sedan plågas, torteras och dödas inför sina föräldrar. Man kan bli upprörd för mindre. Efter att kvinnan släppt denna bomb så flikar programledaren i ett försök att bringa lite jämvikt och perspektiv till detta att det säkerligen finns flera fall av sådana här händelser begångna på båda sidor. Här brister det för kvinnan i andra änden som svarar:

"Nej! Sluta säg på båda sidor! Varför säger du så? Israel har en etik! De gör inte sådana saker som palestinierna!"

Nu är konflikten igång och de börjar bråka om vad en programledare ska och inte ska göra och till slut lyckas de gå vidare till att kvinnan får förklara vad hon önskar skulle hända i Israel och Palestina. Här svävar hon ut i en lång utläggning om murar och fred men lyckas ändå mot slutet behålla den demoniseringen som hon tidigare etablerat genom att avsluta med att jag önskar att israelerna kunde få känna sig trygga mot palestiniernas raketattacker.

Ju mer jag tänker på det desto mer gillar jag det.
Hon har en åsikt, hon står för den och hon är inte rädd för att uttrycka den.
Att hon dessutom är ett fullblodsloon som inte ens skulle kunna stava till nyanserat eller perspektiv bekommer henne liksom inte. Jag skulle dessutom kunna drista mig att påstå att petitesser som fakta och sådant inte är något som hon ligger vaken om nätterna över.

Jag tror att man lever en ganska bekymmerslös tillvaro när man får skapa sig sin egen verklighet.

Norrbotten

Om det är nånting som elever i dagens skola borde få lära sig så är det att sålla i det massiva informationsflödet som vi upplever i dagens samhälle. Någon kanske borde påpeka det för Jan Björklund och resten av Folkpartiet så de kan släppa sina vansinniga idéer om att skeppa skolan rakt in i 50-talet. Men de kommer inte att lyssna såklart. De kommer inte att ge sig förrän Caligula är på plats vid katedern och smisk på bara stjärten är gängse rutin för sen ankomst såväl som dåligt inövade glosor.
Men lika lite som jag tycker om Folkpartiet så mycket tycker jag om nyheter. Men är det något jag älskar så är det lokala nyheter. Jag kan sitta i timmar och bara njuta av att läsa om hur ett gammalt par har hittat en förirrad humla i sin hall eller hur någon ar siktat en turkduva härom veckan. Nu är jag lite orolig över att mitt favoritmedia, Pitå-Tidningen, har släppt lite på sin lokala anknytning och blivit lite väl världsvana. Man skriver liksom inte bara nästgårds längre.
Vi får se hur det går...