Konst revisited

Nu är tiden inne.

Nu kommer det vi har väntat på.

Anna Odell har fullbordat sitt, rätt omskrivna får man väl säga, verk.
Finns nog ingen som har missat vad det går ut på så det behöver jag ju inte gå in på.

Jag skrev ett inlägg tidigare om detta och jag kan konstatera att jag hade fel på en punkt.
Mitt uppmärksamhetsfönster har förvisso varit stängt för detta men nu är det öppet igen och jag vill verkligen veta och få reda på vad allt hallabaloo har resulterat i.

Jag har inte set verket, har inte vägarna förbi Konstfack sådär ofta.
Men.
Jag har läst en del recensioner och det räcker för mig.

Mitt samlade intryck av hela jävla skiten kan sammanfattas i ett ord.

Besvikelse.